Livet gör en paus

Nu har jag snart klarat av hela sommaren och precis som förra året längtar jag till höst och svalare väder. Jag, som alltid har varit en soldyrkare och har älskat värme, vill nu kunna gömma mig i kläder som inte framhäver min ”gravidmage”. Kanske är jag överdrivet känslig. Det är möjligt att ingen annan ser något mer än en medelålders kvinna med viktproblem. I så fall gör det mig inget. Då skulle jag känna mig som en av många. Men jag inbillar mig att folk undrar hur jag kan vara gravid. I min ålder kan det inte ha skett på naturligt väg. De här tankarna får mig att hela tiden hålla in magen så gott det går när jag är bland folk och är klädd i tunnare kläder. Det är väldigt ansträngande och jag undviker helst att gå ut när jag inte kan ha åtminstone en kofta.

Oftast, när jag är ute med hundarna, går jag i skogen och när jag kommer in i den pustar jag ut av lättnad för att jag kan släppa fram magen igen och andas så normalt som det är möjligt med den här sjukdomen. J-a pld! Nu börjar tålamodet tryta. Jag har varit så positiv och sett framåt mot allt jag ska göra när transplantation och återhämtning är över. Jag kommer att fortsätta vara positiv men jag behöver få pysa ur mig lite besvikelse också. Besvikelse över att det tar så lång tid och besvikelse över att mitt liv aldrig blir något annat än en lång väntan på att kunna börja leva igen. Ett år, åtta månader och 18 dagar på listan i dag. Då har jag inte räknat med tiden innan jag  hamnade på listan.

Jag skäms lite när jag ser vad jag skriver. Så himla dåligt liv har jag inte. Jag är väldigt begränsad och jag mår inte särskilt bra men det finns ändå mycket jag klarar av. Ni ser, jag är redan tillbaka i mitt bättre humör.

Jag läser ibland min journal på nätet. I dag såg jag att en läkare på Sahlgrenska har begärt ett extra prov, B-PEth. Det var alltså därför det fanns två remisser när jag lämnade prover i morse och därför fyllde de ett extra provrör. Jag hade ingen aning om vad för slags prov det är men jag skrattade faktiskt till när jag googlade fram ett svar. Det är en markör för alkoholkonsumtion. Jag har haft lite förhöjda levervärden och då måste de väl få veta om alkohol är problemet. Om det vore så skulle min transplantation vara i farozonen men jag är inte orolig. Jag har inte ens druckit en lättöl eller lättglögg på över två år. Min alkoholkonsumtion har aldrig varit särskilt hög och nu har den länge varit obefintlig.  Men det är klart att de måste testa. Patienter ljuger och de vore slarviga om de inte misstrodde mig (iofs har ingen frågat men de testar väl hellre).

Jag har ett litet hopp om att det inte kan dröja väldigt många månader innan det blir min tur. Det är hoppet och planer inför framtiden som gör att jag ändå oftast behåller mitt goda humör och positiva livssyn. Men det är jobbigt att bara vänta och vänta medan livet har gjort en paus.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s