Firar ett år

Det här blir det första inlägget som jag skriver sedan jag flyttade min pld-blogg hit till wordpress. Jag är väldigt nöjd med att ha den här i stället och med att ha båda mina bloggar på samma ställe.

I dag firar jag ett år på transplantationslistan. Jag tänker tillbaka på när jag och min son tillsammans tillbringade tre dygn i Göteborg för precis ett år sedan. Jag blev så glad när jag förstod att jag, efter dessa tre dagars utredning, blev uppsatt på listan. Nu är det många månader sedan jag slutade att aktivt vänta. Jag har inte resignerat eller blivit deprimerad. Inte heller känner jag mig otålig eller irriterad. När det blir min tur tror jag att mitt liv kommer att förbättras väldigt mycket och jag är övertygad om att min livskvalitet blir oändligt mycket högre. Denna övertygelse gör att jag håller mig vid gott mod och jag mår faktiskt väldigt bra mentalt. Det är ju självklart att jag inte ska prioriteras framför väldigt sjuka personer som kanske riskerar att inte överleva utan en ny lever. Jag har inga sådana farhågor. Mitt liv är inte i fara. Jag har det bara ganska besvärligt och det kan jag stå ut med eftersom jag vet att det blir så mycket bättre senare.

Jag har följt en blogg, skriven av en man som också är uppsatt på listan. Denna man har samma blodgrupp som jag och han har väntat åtta månader längre än jag. Så länge han fortfarande skriver att han väntar så kan jag vara säker på att det inte är dags för mig inom en snar framtid. Nu är det nog en vecka sedan han skrev och jag hoppas, för hans skull, att han har fått sin lever och att han mår bra. Jag väntar med spänning på besked. Om det är så som jag hoppas så har även jag kommit ett litet steg närmare operationen. Jag räknar med att få vänta minst ett halvår till och kanske ännu längre men det känns ändå som om det närmar sig lite om den här mannen har fått hjälp nu.

Dagarna går och i stort sett är det som tidigare. Jag tycker mig märka på mina kläder att mitt magomfång har ökat lite. Levern och cystorna växer inte lika fort som i början men jag tror att de har blivit en aning större i alla fall. Jag tar det lugnt och förbereder julfirandet i långsam takt. Förhoppningsvis har jag några lite bättre dagar när ungarna kommer hit till jul. Om inte så är det inte mycket att göra. Då får jag sitta och slumra mycket och vara med när jag orkar. Det är ganska skönt att ha den inställningen. Det blir som det blir och det är ingen mening med att stressa upp sig. Det finns andra som kan plocka fram mat och allt annat.

Förmodligen blir det inget mer inlägg före jul. Det lär inte hända så mycket fram till dess. Därför vill jag önska er en riktigt mysig jul och en fin vinter.

Ett tillägg några dagar senare: mannen före mig på listan har nu fått sin lever och när hans fru skrev på bloggen mådde han bra.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s