Något har hänt

Skrivet 3 april 2014 

Jag vet inte om det är min envishet, även om jag vill tro det, som gav mig krafter att gå en ganska lång promenad i dag. Kanske är det så att psyket spelar stor roll också eller att rädslan för att det ska göra väldigt ont har gjort mig onödigt försiktig förut. Det kanske är så enkelt som att när läkaren sa att det inte är farligt om det gör ont så hände något i min hjärna som jag inte förstår och så gick allt mycket lättare än jag hade väntat mig. Förmodligen är det en kombination av allt det här och även en del jävlar-anamma från min sida som påverkar min förmåga.

Nu är det inte så att pang-tjoff så mår jag helt bra igen. Jag upptäckte bara att om jag går lagom fort och ser till att jag inte blir andfådd så funkar det faktiskt bra. Jag blir inte längre trött, svag och matt av att anstränga mig. Nu gör det bara ont och det klarar jag. Det gör inte heller lika fruktansvärt ont att andas djupt så förmodligen minskar vätskan i lungan.

Det är ingen stor förändring men den gör stor skillnad på vad jag orkar göra och på mitt humör. Det behövs inte så mycket för att man ska gripa efter det där halmstrået och tro på att nu väntar bättre tider.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s