Min tid på sjukhuset

Skrivet 21 mars 2014

Jag kom till kirurgslussen som planerat på måndagsmorgonen och fick genast byta om till landstingets inte så snygga underbyxor (går inte att kalla dem trosor), långa strumpor och någon sorts särk som knöts där bak. Dropp sattes in och liggandes i sängen rullades jag iväg till operationsavdelningen. Där blev det en stunds väntan på min tur men så småningom kom jag in till narkosen och väldigt trevliga tjejer tog hand om mig tills jag somnade in.

Jag vaknade upp till ett virrvarr av röster och människor som rusade omkring och vid min säng stod en läkare och en sköterska och försökte få kontakt med mig. Jag kommer inte ihåg så mycket av vad de sa men jag vet att jag hade väldigt ont och att varje andetag gjorde smärtan värre. Mitt i detta plockade läkaren fram en flaska med vatten och med en slang nerstoppad i flaskan. Han påpekade att det var väldigt viktigt att jag snarast började dra så djupa andetag som möjligt för att sedan blåsa ut luften i slangen. Det motstånd som uppstår då hjälper till att hålla lungorna igång. Tydligen är det risk för lungkomplikationer när man blir liggande länge som t ex efter en operation. Läkaren ville att jag skulle testa detta på en gång men jag kunde helt enkelt inte dra in tillräckligt med luft och den lilla inandning jag gjorde resulterade i så mycket smärta så nästan genast sa han att ”nej, skit i detta nu och ta det senare”. Jag har ingen aning om jag fick några instruktioner eller någon viktig information utöver detta och efter en stund fick jag komma till den avdelning där jag skulle återhämta mig.

Fullproppad med morfin låg jag mest och dåsade och njöt av den utsikt jag hade från min säng vid fönstret på 13:e våningen. Östersund med Storsjön i bakgrunden och Frösön med broar åt diverse olika riktningar. Jag visste att om jag skulle resa mig upp och gå fram till fönstret så skulle jag även ha fjällutsikt men det fick vänta en stund till. Jag hade det ganska bra och personalen var precis så vänliga och omhändertagande som jag hade hoppats. Så småningom upptäckte jag att jag hade ett dränage, en slang från magen till en liten påse där det rann blod. Jaha, tänkte jag. Det kändes välbekant men den här gången förstod jag att det det bara var tillfälligt och inte skulle vara så i åtta månader som sist. Ronden kom och jag fick veta att jag låg på fel avdelning p g a platsbrist och omkring mig var det mest bröstcancerpatienter men även andra cancertyper var representerade och några med gallproblem. Jag frågade om jag skulle komma hem den dagen och fick ett leende och ett nekande till svar. Jag var tvungen att stanna så länge jag hade mitt dränage och ingen kunde svara på hur lång tid det skulle ta. I det läget var jag bara tacksam. Jag orkade inte ens tänka på att åka hem och orka med hundar och andra måsten. Inte för att jag skulle ha några krav på mig men det kändes så lätt att bara ligga kvar och bli ompysslad samtidigt som jag var ganska nerdrogad. Jag har förstått att jag blir ovanligt starkt påverkad av starka smärtstillande mediciner så jag var ganska borta och som i en egen värld.

Senare fick jag en rumskompis. Jag kände genast igen henne som en person jag träffat genom hennes yrkesroll men hon kände inte igen mig. Vi drog bort förhänget mellan oss, dels för att hon också skulle få lite utsikt och dels för att vi ganska snart kände en slags samhörighet och ville kunna prata. Det är underligt hur lätt det är att komma nära en annan person under vissa omständigheter.

Jag hade inte ätit eller druckit något på nästan ett dygn men droppet gjorde att jag var tvungen att ta mig upp och till toan. Jag fick absolut inte gå utan hjälp och nog var jag lite yr men jag tyckte att det gick ganska bra. Jag lyckades dock inte kissa så de var tvungna att tömma mig manuellt i stället. Jag har för mig att det skedde via en slang men konstig nog kommer jag faktiskt inte riktigt ihåg hur det gick till. Jag fick fortfarande inte äta eller dricka men det gjorde inget för jag hade inte minsta längtan efter mat. Lite vatten hade varit gott men det fick jag inte heller.

Min läkare, som hade utfört operationen, kom förbi och pratade med mig. Operationen hade tagit längre tid och varit mer omfattande än han hade räknat med. Det hade bildats väggar av levervävnad mellan cystorna och detta resulterade i en ganska stor blödning och därför måste jag ha dränaget. Cystorna var även fler och större än de hade förstått och som han uttryckte det så hade de ätit upp större delen av min lever. Jag vet inte riktigt vad han menade men jag har i alla fall kvar en liten del opåverkad lever och det räcker för att värdena ska vara bra. Han kunde inte svara på hur det kommer att bli framöver, om jag kommer att bli besvärsfri eller hur lång tid det tar innan nya cystor ger fler besvär. Det är bara att vänta och se och jag får väl ställa in mig på att ta ett steg i taget.

Efter detta gick dagarna. Jag fick en ny rumskompis som jag också trivdes väldigt bra med, jag började göra små promenader i korridorerna och jag lyckades även blåsa lite försiktigt i min flaska. Efter några dagar började jag äta mina måltider i dagrummet och träffade andra patienter och fick höra om olika livsöden. På fredagen beslöts att dränaget skulle tas bort men de ville att jag skulle stanna kvar till lördagen för övervakning. Jag hade fortfarande ont och kunde inte ta djupa andetag men när jag fick åka hem den sjätte dagen så kändes det så otroligt skönt. Vi stannade vid ett apotek och hämtade ut citodon och med hjälp av dem fungerade det ganska bra. Jag kunde inte ligga i min säng för det gjorde för ont att ligga platt. Jag fick till en mycket bättre sovplats i soffan med hjälp av kuddar och nu började min väntan på bättre tider.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s