I väntans tider

Skrivet 16 mars 2016 

Nu har det gått tre och en halv månad sedan jag hamnade på väntelistan för transplantation och jag är inställd på att väntan blir väldigt mycket längre än så. Det är helt ok. Jag klarar av att leva lite i ett vacuum nu när jag vet att det finns något att hoppas på.

Hur ser mitt liv ut i dessa väntans tider? Det är faktisk inte så dåligt. Jag mår som förut med mycket besvär i form av smärta, luft som tar slut om jag både går och pratar samtidigt, illamående och stor mage. Jag sover halvsittande men det fungerar bra, så länge jag tar hjälp av smärtlindrande tabletter. Mina citodon är mina vänner. De hjälper mig även om de också ställer till det lite för mig. Jag blir snurrig och dåsig av dem men den värsta känslan av att vara drogpåverkad försvinner efter några timmar så om jag slumrar en stund när jag har tagit dem så fungerar jag ganska bra sedan.

Tyvärr börjar tecken på beroende visa sig och det gjorde mig först lite orolig. När jag inte tar mina citodon, eller när de börjar gå ur kroppen, får jag influensaliknande symptom och enligt uppgift är det tecken på beroende. Jag får helt enkelt abstinensbesvär. Det innebär att jag känner mig febrig, frusen och väldigt trött när jag inte tar citodon och jag blir snurrig och trött när jag tar dem. Ständigt lite snurrig med andra ord. Morgnarna är bäst. Jag vet inte hur det kan bli så men då är jag både klar i huvudet och har mindre ont. Sedan kommer det smygande.Trots detta tycker läkarna att jag ska fortsätta med mina piller. Problemet med avvänjning tar vi när smärtan efter operation har försvunnit.

Jag går på en del kontroller. Var 4:e vecka är det provtagning, var tredje månad är det läkarbesök och ultraljudsundersökning, ibland träffar jag en sköterska som är min kontaktperson och jag har även träffat en dietist. De har med andra ord koll på mig och jag känner mig väl omhändertagen.

Trots att jag inte mår så bra så har jag ändå framtidshopp och mycket glädje i mitt liv. Jag tänker ofta att jag har det bra i förhållande till andra och det är ju faktiskt så. Jag isolerar mig visserligen ganska mycket men det beror på att brist på ork gör att jag inte har lust. Jag är helt nöjd med att stanna hemma, ta en liten promenad med hundarna eller pyssla med det jag orkar. Samtidigt planerar jag för resor och aktiviteter som kommer senare. Så länge man har hopp och något att se fram emot så är livet ganska bra ändå.

  1. Håller tummarna för dig! Hoppas inte väntan blir för lång!
    Massa lycka till

  2. /Jessica

  3. Tack snälla du men jag tror nog att det kommer att dröja ganska länge.
    Jag hoppas att du mår skapligt och att din lever håller sig i skinnet 😉
    Kram.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s