Besök på Sahlgrenska

Skrivet 16 maj 2015 

Jag har varit i Göteborg och träffat två läkare på Sahlgrenska. En medicinare och en kirurg med många års erfarenhet av leversjukdomar och transplantationer.

Först träffade jag medicinaren som ställde tusen frågor och antecknade noga. När han hade tillräckligt med fakta gjorde han en ultraljudsundersökning. Han berättade om alla risker som en transplantation och efterföljande medicinering kan medföra. Mediciner som ska tas resten av livet och som påverkar på flera sätt. De ger bl a  ett livslångt nedsatt immunförsvar, ökar cancerrisken och kräver en del ändringar i sättet att leva. Han sa att man måste noga väga de fördelar en operation kan ge mot den risk och de följdverkningar som kan uppstå. I mitt fall var han lite tveksam till om han tyckte att mina besvär är tillräckliga för att motivera ett så stort ingrepp. Jag fick intrycket att han ville att jag själv skulle tänka efter väldigt noga innan jag tar ett beslut om vad jag vill. Eftersom jag inte har stora problem med att äta så var han lite tveksam till om vi ska sätta igång hela utredningskarusellen nu eller om vi ska avvakta.

Efter en stund kom även kirurgen för att bilda sig en uppfattning. Jag fick återigen lägga mig på britsen för att bli klämd och känd på. Kirurgens kommentar var att ”det här är ju inte så väldigt imponerande” och det fick mig att le lite när jag tänkte på alla läkare som tidigare har blivit jätteimponerade och intresserade av min polycystiska lever. Sedan tittade han på ultraljudsbilderna och utbrast att ”ojdå, det var ju visst imponerande. Konstigt att jag inte kände det”. Efter att även han hade hört sig för om vilka besvär jag har tog han beslutet att jag ska komma tillbaka för en transplantationsutredning i höst. Fyra dagar då jag ska träffa många olika personer, t ex läkare, kurator, sjukgymnast, narkosläkare, sjuksköterska och några till. Det blir mycket information och säkert några riktigt ansträngande dagar.

Det känns bra. Att inte bara bli ivägskickad med besked om att inget ska göras var skönt. Nu ska jag få en rejäl utredning och kanske kommer de fram till att det är bra med en transplantation för mig och då har jag en chans att bli av med den här sjukdomen. Om de i stället beslutar att det inte är dags ännu så får jag acceptera det med vetskapen om att de inte släpper mig helt utan bara avvaktar lite till. Jag kan inte riktigt hålla med om att det är bättre att jag blir väldigt mycket sämre innan det är dags för operation. Det måste väl vara bättre att jag är så stark som möjligt och inte alltför gammal så att jag lättare kan återhämta mig. Det är bara att vänta och se vad deras beslut blir. Jag är i alla fall nöjd över att få göra utredningen i höst.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s